Sofie
tjugofemtejuninollåtta
Helt plötsligt är det slutet av juni och mer än två månader har gått sedan vi kom hem från Sälen.
Det känns som två riktigt långa månader, och Sälen känns mest som en dröm.
Jag saknar det, allt folk, all åkning, den härliga stämmningen, jag saknar allt.

Jag hatar vardagen, jag hatar att vara hemma och tillbaka i den.
Men tack vare min sötnöt så känns allt lite bättre, och inte riktigt som förut, men det vore ju synd och säga att det händer något vidare värst spännande här hemma.




Men på lördag händer det faktiskt grejer, Robin och jag flyttar in i vår lägenhet.
Vi blir Linköpingsbor för hela slanten. Ska bli så skönt och få vårat eget ställe igen, det har varit helt värdelöst och behöva bo hemma igen. Men lite motigt känns det, Linköping är ju inte direkt stället där jag vill bo, men det får gå så länge.

Annars så jobbar jag mest. Dock utan någon semester att se fram emot.
Jag började i April och har alltså inte hunnit jobba ihop någon semester, men det ska bli jätte kul och jobba hela sommaren, verkligen. Jag skulle inte behöva semester efter den här något intensiva vintern heller, nej då, mer jobb bara.
Men jag kommer jobba tillsammans med Lena hela sommaren, det blir bra, hon är allt en klippa hon.

Önska mej lycka till med flytten om vi inte hörs innan helgen.